Personligt
Jag ska för vad jag vet första gången vara riktigt personlig...
Jag har ju nämligen kommit på att jag är väldigt skadad... har en väldigt stooooor rädsla för att komma någon nära, börjar alltid att fundera på vad det är för fel när allt egentligen är som bäst... Har ju dessutom kommit på att jag flyr fältet oftare än jag tar tag i saken då jag faktiskt trots allt vet att jag är så här knäpp... Menar bara att det enda jag önskar är ju att få ha ett vettigt o ett nästintill normalt förhållande med någon som behandlar mig på det sätt jag innerst inne vill bli behandlad. Vet att dessa hjärnspöken är sviter efter mina tidigare förhållanden o att jag säkerligen beter mig på ett konstigt sätt, bara för att jag är van att bli behandlad på ett sätt än vad jag blir just nu. Men det är väldans svårt att skaka av sig ett gammalt invant sätt att vara på o börja bete sig på ett nytt skrämmande o ovant sätt... hjärnspökena skriker åt mig att jag ska sluta att slappna av o börja vara mitt gamla jag igen...
Vill ibland bara slå mig själv i huvudet så tankarna försvinner (fast jag gör det inte). Har ju i mina tidigare förhållanden varit med om lite av varje.. har nog täckt upp ett brett spektra med allt ifrån våldtäkt till svek (har tackolov aldrig blivit slagen iaf). Men mest har det varit otrohet o svek, och osäkerhet i o m att personen i fråga inte velat binda sig, inte vetat vad han velat överhuvudtaget och inte talat om nått för mig. Tror att känslan av att inte veta hur den andra personen känner eller att inte veta vart man står är en av de jobbigaste känslorna som finns, för efter ett tag kommer känslan av att inte vara nått värd alls..
I ett annat gick före detta flickvännen före mig... jag fick passa barnen när han for o hämtade henne om hon varit ute på krogen och missat bussen hem... Så nu blir jag alldeles stel i hela kroppen om någon ens nämner sitt ex, o det måste de ju få göra... finns ibland anledningar till det...
JA.. jag är skadad! Jag vet! Men jag behöver iaf massor med tips om hur jag ska göra för att få bort alla hemska tankar så jag bara kan börja njuta av situationen!!! O utöver alla tips jag tacksamt tar emot... behöver jag tid... tid till att få smälta allt bra som trots mina idiottankar händer mig...
Jag har ju nämligen kommit på att jag är väldigt skadad... har en väldigt stooooor rädsla för att komma någon nära, börjar alltid att fundera på vad det är för fel när allt egentligen är som bäst... Har ju dessutom kommit på att jag flyr fältet oftare än jag tar tag i saken då jag faktiskt trots allt vet att jag är så här knäpp... Menar bara att det enda jag önskar är ju att få ha ett vettigt o ett nästintill normalt förhållande med någon som behandlar mig på det sätt jag innerst inne vill bli behandlad. Vet att dessa hjärnspöken är sviter efter mina tidigare förhållanden o att jag säkerligen beter mig på ett konstigt sätt, bara för att jag är van att bli behandlad på ett sätt än vad jag blir just nu. Men det är väldans svårt att skaka av sig ett gammalt invant sätt att vara på o börja bete sig på ett nytt skrämmande o ovant sätt... hjärnspökena skriker åt mig att jag ska sluta att slappna av o börja vara mitt gamla jag igen...
Vill ibland bara slå mig själv i huvudet så tankarna försvinner (fast jag gör det inte). Har ju i mina tidigare förhållanden varit med om lite av varje.. har nog täckt upp ett brett spektra med allt ifrån våldtäkt till svek (har tackolov aldrig blivit slagen iaf). Men mest har det varit otrohet o svek, och osäkerhet i o m att personen i fråga inte velat binda sig, inte vetat vad han velat överhuvudtaget och inte talat om nått för mig. Tror att känslan av att inte veta hur den andra personen känner eller att inte veta vart man står är en av de jobbigaste känslorna som finns, för efter ett tag kommer känslan av att inte vara nått värd alls..
I ett annat gick före detta flickvännen före mig... jag fick passa barnen när han for o hämtade henne om hon varit ute på krogen och missat bussen hem... Så nu blir jag alldeles stel i hela kroppen om någon ens nämner sitt ex, o det måste de ju få göra... finns ibland anledningar till det...
JA.. jag är skadad! Jag vet! Men jag behöver iaf massor med tips om hur jag ska göra för att få bort alla hemska tankar så jag bara kan börja njuta av situationen!!! O utöver alla tips jag tacksamt tar emot... behöver jag tid... tid till att få smälta allt bra som trots mina idiottankar händer mig...
Kommentarer
Postat av: LogLady
Svårt att börja tänka och känna på ett sätt man inte är van vid. Tror att det enda som kan ändra ditt tankesätt är TID.
//amatörpsykologen
Trackback
